Vet inte om det är någon som känner igen sig i det här men jag är inne i en känslosam period just nu... kan i och för sig vara alla hormoner som bråkar med mig. Men jobbigt är det.
Ena sekunden kan jag vara gråtmild utan att ha en aning om varför och nästa sekund får jag världens lyckorus.Satt nyss och småsnuftade... det var ju i och för sig till en låt som berör mig väldigt stark men jag känner mig lite väl blödig. Men det är väl bara en övergångsperiod.... Hoppas jag...
En sak jag har blivit mycket bättre på är att titta på mitt liv och verkligen uppskatta det som är bra. Finns så mycket i mitt liv som jag är otroligt tacksam över.
Min underbara failj, min underbara vänner och att jag faktiskt var stak nog att komma ända hit trotts alla motgångar.
För livet var aldrig lätt.. Långt där ifrån.
För några år sen var jag inte ens säker på att att livet var värt att leva.
Nu sitter jag här med en pojkvän jag älskar över allt annat på jorden
En underbar liten dotter som snart är ute ur magen
Robert som varit min bästa vän i många år nu, alltid stått kvar, genom eld och vatten
Abbe som har bevisat för mig att änglar finns och kan komma i form av en vän och nyfunnen bror
Angelica som jag varit vän med i typ två år nu, kan inte se mitt liv utan henne nu. Kan inte fatta att jag haft ett innan hon kom in.
Ni är mitt skäl till att aldrig ge upp igen. Kommer aldrig mer tvivla på att ett liv fullt med smärta går att vända till någonting undebart.
Älskar er
Det behöver inte vara hormoner som spökar, men det är ju troligt dock, men så där har det vart för mig mååånga gånger, ena sekunden gråter man för att i nästa rulla runt på golvet och skratta ihjäl sig, men det går över som tur är, men man känner sig som ett äkta psykaffal eller hormonell koss under tiden, haha.
SvaraRaderaDet är bra att du inser att du har saker att vara lycklig över, det blir som sagt mycket lättare att leva då och man njuter faktiskt av tiden man finns till.
Citat från titanic "make every moment count"